På jobbet häromdagen kom homosexualitet på tal och folks åsikter kommer till ytan. Det är så trist att höra vad folk säger, även om jag inte blir särskilt förvånad.
Kommentarer som sas var att det var synd att någon var lagd åt "fel håll" och att de som är homosexuella eller transsexuella är det av en anledning. Det grundar sig ju nästan alltid i en svår barndom, att något negativt har hänt i deras liv eller att man inte är riktigt psykiskt frisk. För så måste det ju vara, eller?
Argument för att det ska vara fel att vara homosexuell var att Gud har ju inte skapat mannen och kvinnan för att kille och kille eller tjej och tjej ska vara tillsammans. Hur ska det då bli barn? Men hej och hå tänker jag. Alla som är hetro vill väl inte ha barn? Och vi lever ju inte som djur i skogen. Vi har ju relationer utöver att vi får barn.
Nej, jag hoppas fler folk blir lite mer nytänkade och mindre trångsynta i framtiden. Människan kommer knappast dö ut för att vissa killar blir kära i killar och vissa tjejer blir kära i tjejer. Barn blir det så det räcker och blir över ändå.
De som har svårt att förstå att det är folk som är homosexuella kan ju få ha svårt för det. De får lära sig att leva med det och respektera att andra väljer att leva på ett annat sätt än vad de själva gör. Hemskt är ändå att dessa personer lär sina barn vad de tycker. Vissa föräldrar hapslar nog ur sig massa saker de inte egentligen menar, men som barnen tror att de tycker på riktigt. Och så får barnen en hemsk syn på omvärlden. Typsikt..
Nepp, vi får hoppas på det bästa på framtiden!
Slänger in en liten puttinuttig minnesbild från 4 år tillbaka. Det är från när jag och Christopher skaffade våra såkallade kärleksringar. Fint örngott han har där också va? Fått av mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar