dilemma..

Ibland, oftast när jag ska sova, kan jag ligga och tänka hur länge som helst på olika saker på jobbet som jag bara känner att jag måste göra något åt. Saker som kanske inte är riktigt som det ska eller sköts lite dåligt, enligt mig, som drabbar pensionärerna.

När det är något uppenbart fel så har jag inget problem med att säga det, men tydligen har folk så svårt att förstå, eller vill inte lyssna. Det handlar ju inte om saker som jag själv hittar på, utan uppgifter och sånt vi har fått sagt att vi ska göra.

Jag blir mest arg och ledsen när pensionärerna blir drabbade för att vi inte kan samarbeta, lyssna och göra det vi borde. I alla fall försöka. Största orsaken till detta, att det fungerar dåligt,  är ju att vi har hemskt mycket att göra ganska ofta, men ändå. Men ändå.. Om alla försöker och vi inte hinner blir det ju mer tydligt att det är för mycket att göra? Inte när man sitter och dricker kaffe i en halvtimma och sen säger att det är mycket att göra.

Alla borde få gå kurs, i allt, hela tiden. Med prov, så alla har lyssnat. Och uppföljning med övervakning som bevis på att man gör som man lärt och visar att man har förstått. Det är ju faktiskt svårt att begära att alla ska göra rätt när ingen visat hur man ska göra..

Är alltså lite less på folk som är slarviga och lata helt enkelt!

Jag gör självklart inte allt kalasbra, men jag försöker i alla fall. Och slarvar jag eller är lat så vet jag minsann det, och skulle aldrig, aldrig kunna sitta och skylla ifrån mig.

Imorgon ska jag vara lagom lat på jobbet och avsluta med att bjuda på kladdkaka, som kommer vara så god. Det får man när man fyller år!

Jag på Sixtens namnkalas! :)