Jobbigt

Blääää. Tänk att folk jag är släkt med delar sidor som exponerat. Känns jobbigt, känns som att jag borde ha varit där då och kunnat ändra tankebanorna. Men inte lätt när en har iprincip noll kontakt.

Har de senaste dagarna känt mig lite orolig, som att hjärtat slår lite tyngre och jag vill bara att någon annan ska ta barnen så jag kan lägga mig i sängen och sova. Tror det beror på viss julångest. Känns som så mycket ska gå ihop och att inga alternativ bli bäst för alla. Sen har jag lite jobbångest. Kommer jag få chans till något nytt jobb? Ska jag offra hela sommaren på att jobba? Kommer det ens gå, kommer Milton hinna släppa amningen?! Hu. Sen är det det här med allt hemskt. SD och alla andra med hemska åsikter. Jag mår så dåligt över att se sånt. Både arg och ledsen. Så hopplöst. Tänk att jag ändå mår så dåligt av detta, jag som ändå är så lite personligt drabbad av detta.

Någon kanske tycker jag är jobbig som tar allt på största allvar och blir arg och upprörd för små kommentarer. Men jag måste säga ifrån där jag orkar och kan, för då känns det i alla fall lite bättre. 

Jag vill ju att det här lilla barnet ska växa upp i en fin värld. Inte en värld lik Hitlers drömmar.