En till anledning till att Theodor måste fortsätta vara snäll

Alltså jag måste ta upp en till sak som jag tänkt på, mest efter senaste inlägget om att Theodor ska fortsätta vara ett snällt barn. Det ser ju än så länge lite olika ut vad de gäller hur tjejer är mot tjejer och killar mot killar. Lite generaliserande så är väl tjejer mer verbalt elaka mot varandra medan pojkar är mer fysiska.

Christopher var en kille som inte brydde sig om vad andra gjorde, han var stark och behövde inte känna sig hotad av andra.  Han har gjort saker som jag inte ens skulle vilja nämna här för jag tycker det är så elakt. Men men. Till exempel på högstadiet var han fortfarande en stark kille som gjorde som han ville. I klassen fanns killar som var mer den försiktiga och osäkra varianten. Detta utnyttjades av starkare killar som Christopher och de svagare killarna hamnade ofta i utsatta situationer. Suck!

Till exempel. De kör leken/spelet kronan. Minns inte reglerna men Christopher vann alltid och fick skjuta kronan på den svagare killens knogar så att de tillslut blödde. Christopher var utan en skråma. Den svagare killen höll alltid skenet uppe för det var ju en "kul" lek. Tror inte att han egentligen tyckte det. Jag såg till exempel flera gånger att han inte tyckte det var kul, men han sa ju att han tyckte det. Vad skulle han säga? Han ville ju vara en i killgänget och då är det inte bra att visa sig svag. Denna trista matchogrejen bland pojkar, som de tvingas in i.

Det jag tycker är värst är att många av dessa små pojkar är vuxna män idag. Dessa män kan fortfarande sitta och berätta om hur man utsatte sina kompisar för elaka saker och skratta åt det. Det är roliga historier. Mina smilband rör inte mycket på sig kan jag säga! Det var mobbing ju! Tror ni historierna berättas på samma roliga sätt av männen som blev utsatta? Tror inte det. Men hallå, det är väl inte så farligt, för sådana är ju pojkar? 

Nä Theodor ska förbli snäll!

Kan tillägga att Christopher numera är en

väldigt snäll person som aldrig skulle skada någon i onödan, naw! ;) Då han har levt med mig i många år har han även fått

höra flertalet gånger att det han gjorde inte var kul. Inget att skratta åt, aldrig. Jag tror han börjar förstå!

(Uppdatering: alltså Christopher har alltid varit mest en snäll person och gjort många fina saker. Men de mindre bra sakerna han gjorde som barn, tycker jag inte man som vuxen ska skratta åt.)

Såhär ledsen blir en om någon är elak!