Pappans ansvar

Jag tittar på Nyhetsmorgon som vanligt och idag är det mammapanel. De pratar om det är svårt för mammor att lämna över ansvar till pappor, om pappor behöver bli bättre på att ta för sig osv. I sammanhanget kommer det upp att mamman faktiskt har burit på barnet i nio månader och på så vis har ett försprång och redan känner barnet. Say what??

Kitty höll inte riktigt med, inte jag heller. Alltså visst att en känner barnet röra sig i magen och det skapar väl något speciellt, men en är ju inte automatisk bättre på att ta hand om barnet utanför magen för det? Jag kan inte tyda skrik bättre bara för att jag kände barnet sparka på mina revben. Mamman och pappan kan lära känna sitt barn lika bra tror jag. Sen kommer vi inte undan ifrån att majoriteten av mammor är hemma mer med sina barn, speciellt första tiden, och på så vis lär känna sitt barn snabbare. 

Men som Kitty var inne på så tycker jag att det är pappans ansvar att ta för sig och inte mammans uppgift att "dela ut" barnet. 

Lille människan!

(Nu utgick även jag från en heteronorm, de påpekade även på tv att familjer mycket väl kan se ut på annat vis, två mammor, två pappor, någon annan variant. Men min eventuellt okunniga tanke här är att i de relationer finns inte dessa problem i samma utsträckning eftersom normen redan har brutits? Kanske?)