Jag tittar på Nyhetsmorgon nu och det handlar om graviditet, förlossning och tiden efter. Lite roligt nu när man har sin egen erfarenhet av det hela. Det var någon som ställde en fråga om varför ingen talar om hur ont det gör att föda barn. Va? Det känns som det är något som man pratar om massor. Jag upplevde ju dock aldrig så mycket smärta just under förlossningen vad jag minns nu. Sen var det verkligen ingen härlig stund för det, det var hemskt jobbigt och obehagligt och dygnen efter kände jag absolut inte för att någonsin föda barn igen. Men framför allt handlar det väl om att alla upplever saker olika och alla förlossningar är unika. Har man dessutom väldiga förväntningar på hur det ska gå till och samtidigt är orolig och rädd för smärta och föda barn så blir det ju inte lättare. Min förlossning blev väl inte direkt som jag hade tänkt, men jag var också väldigt inställd på att det aldrig blir som man tänkt. Jag tycker min förlossning gick smidigt för jag slapp ju gå hemma med massa värkar, slapp gå runt i timmar inne på förlossningen och krångla med att bada, studsa på bollar eller vad det nu kunde varit. Vattnet gick, vi åkte in och sen kom krystvärkar (i väldigt korta drag men iprincip var det ju så). Jag upplevde detta som skönt, bara köra på och inte behöva tänka på så mycket mer än att kämpa på. Någon annan däremot hade kanske tyckt att detta var jättejobbigt. Att man tappar kontroll och att det går för fort. Så ja, det är minsann inte lätt för vården att förbereda alla på hur det ska bli att föda barn haha!!
Och tiden efter, tror man att det ska vara gullegull på rosa moln är det inte konstigt om man blir chockad. Jag njöt inte särskilt mycket de första veckorna, mer än att slippa den där hemska magen haha. Det är klart det har varit mysigt att lära känna Theodor men det är så läskigt också. En så liten liten människa som man ska ta hand om!!! Men han lever ju och mår bra så vi klarade det med! :)
Nehe idag ska vi ta det lugnt för ikväll är vi bjuda till min kusin för lite mat och häng! Det blir fint!
(Vill tillägga att jag såklart är så tacksam och glad över att allt gick så bra hela tiden med Theodor och att han lever, är frisk och alldeles perfekt!!!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar