Är så nöjd med attt vara på praktik nu. Har inget intresse av att komma tillbaka till mitt jobb. Jag saknar mina pensionärer men dem kan jag hälsa på ändå, som idag. Jag har förstått att mitt sätt att jobba eller vara på jobbet inte uppskattas. Jag är inte det minsta förvånad. Men jag blir arg och sur och vill kunna ge svar på tal, för jag står helt och fullt för allt jag gjort och sagt på jobbet. Det pratas bara massa skit hela tiden. Hoppas jag får min havandeskapspenning godkänd snabbt så jag kan vara säker på att det bara är cirka två veckor kvar på jobbet som gäller. Vill vara hemma med min mage och bara umgås med människor jag tycker om!
Nu har jag helg, är trött, har ont i huvudet och är liite ledsen. Men så blir jag alltid glad när jag tänker på Theodor. Jag anar att han börjar nå revbenen snart. Så det dröjer kanske inte så länge tills jag får mig en rejäl spark som gör ont! Sparka på du pöjk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar