tisdag 25 mars 2014

Gör bara ditt jobb?

Jag läste den här artiklen nyss. Kort och gott handlar det om att en person är utbränd då hon har jobbat för mycket och sovit för lite. Hon uppmanar till att alla ska börja göra sitt jobb, dvs lämna saker halvfärdigt när arbetstiden är slut och gå hem. Jag håller med henne, men det är inte lika lätt att göra så i verkligheten.

Till exempel på mitt lilla jobb på äldreboende. Om vi alla alltid skulle arbeta i ett bra tempo och bara göra det som vi då hinner med och alltid gå hem precis när vi slutar, ja då blir det konsekvenser. Vad säger en till en pensionär som får vänta i 30 minuter när hen behöver gå på toaletten? Nej vi arbetar i ett lagom tempo så du får ni vänta tills vi hinner? Kissa i blöjan? Ja det kan vi göra men vi jobbar ju inte så för vi vill inte se andra människor drabbas på det här viset. Vi stressar och springer för att alla ska få den hjälp de behöver, när de behöver den. (Obs, sådant här händer ändå men då har inte personalen tagit det lilla lugna tempot!).

Långsiktigt kanske arbetsplatsen skulle behöva ändra på sig även på äldreboende, men då har alla boende blivit lidande på sina grundläggande behov i flera veckor först. Och vi i personalen skulle ses som dåliga, speciellt av de boende. Det går liksom inte göra i verkligheten att bara göra sitt jobb.

Jag kan även ta lärare som exempel, som mamma brukar berätta. Om hon slutar arbeta varje dag när hennes timmar tar slut så är det hon som får ta skiten. Det är hon som får stå till svar inför föräldrarna när information inte kommer. Det är hon som får så till svars varför läxorna inte rättas eller varför hon varannan dag inte har lektioner planerade. Hon blir en dålig lärare som inte lär sina elever någonting och inte sköter sitt jobb. Så hon får fortsätta jobba övertid varje dag för det är framför allt hon och hennes elever som drabbas. Långsiktigt kanske rektorn drabbas också men ja, hur många orkar med att stå ut tills det kaaanske händer något?

Nej, mycket frustrerande detta. Det är lätt för vissa att säga att ingen tackar dig för att du jobbar extra osv osv, men hur ska en göra? Man drabbas ju själv hur man än gör..

Min huvudsyssla för tillfället. Jag tycker det är fantastiskt att vara mamma"ledig". Men något lugnt tempo är det då inte och arbetsdagen tar aldrig slut. Tur att han är så fantastiskt!!!

Inga kommentarer: