Vanor

Vår lampa i badrummet har tydligen slutat fungrar. Ungefär 5-10 sekunder innan jag gick på toaletten tänkte jag på detta men ändå är jag på knappen och försöker tända. Roligt det där hur allt går på vana. Det är också roligt hur man kan ändra en vana ganska fort.
När Myran, vår förra fina hund, hade opererat ryggen fick hon inte gå i trappor. Därför hade vi en planka längst upp i trappen så hon inte skulle kunna ta sig förbi, samtidigt som Loppan kunde hantera det. Den här plankan lärde man sig ju efter några gånger att hoppa över automatiskt. Det var ju dock totalt livsfarligt innan man hade lärt sig detta. Speciellt för gäster. Det roliga var när plankan försvann och man försökte fortsätta hoppa över den. Det var nästan lika farligt det, när man i hoppet insåg att det inte fanns någon planka där och höll på att landa lite galet. Ingen slog sig allvarligt i samband med plankan i trappan, tror jag inte i alla fall haha.

Lampan i badrummet får Christopher fixa. Den sitter för högt för mig!

Tomte-Myran