tanke i min tankeblogg

Jag har tänkt på en sak. I hela mitt liv har jag varit kortare än alla andra. Kanske inte när jag var bebis, men då är väl alla ungefär lika stora. Hur som helst så har jag hela tiden fått höra att jag ser ut att vara yngre än vad jag är, givetvis. Speciellt när jag var några år yngre än vad jag är nu. Förståeligt, när man är yngre är det ju till stor del längden som skiljer en åt, och jag var väl liten på alla sätt och vis. Men fortfarande med jämna mellanrum så är folk förvånade över att jag snart fyller 19, vissa inte. Men nu är jag väl ändå relativt färdigvuxen? På längden lär jag inte förändras mer i alla fall, även om jag inte hade haft något emot att bli några centimeter längre. Kanske att fötterna växer när jag får barn som det var för min mamma, det hoppas jag verkligen på. Ja men som sagt, nu växer jag ju inte så mycket mer, men när ska jag börja se ut att vara i min ålder då? Tänkte jag när jag var yngre och visste att jag såg liten ut: när jag väl är äldre ser jag ju ut att vara det, bara att vänta. Men så blev det ju inte alltid eftersom många fortfarande är förvånade över min ålder, lite här och var. Jaja, så kan det va. Jag håller mig väl ung längre än de långa, skadar inte.. Hoppas mina barn ärver vissa saker av min prins i alla fall. Speciellt längden, bruna ögon och tjockt hår. Då är jag nöjd!