Förutom extra sömnbrist (Theodor har stigit upp 05.30 tre dagar i rad..) så börjar min kropp nog återgå till sitt normala. Från att Christopher blev inlagd har min mage inte jobbat med mig direkt. Det var väl ett resultat av stress. Jag tänkte först att det berodde på att jag åt för mycket onyttigt, fast det fungerar ju annars så det var nog stressen hehe. Mjölken gick även från att vara i stort överflöd till att jag nästan blev orolig för att Theodor inte skulle bli mätt. Theodor är ju sex månader så det vore ju inte helt konstigt om det stabiliserade sig nu, men nä. Det var nog stressen också, för nu är mjölken tillbaka för fullt igen! Ja så nu är magen lugn (trots nutella och oboy till frukost hehe) och mjölken sprutar ut när Theodor ska äta. Och Christopher mår bättre. Det är häftigt hur kroppen fungerar, jag har ändå inte känt mig så överdrivet stressad, men kroppen var väl det ändå.
Och mjölken är tillbaka som sagt. Eller tillbaka, den försvann ju aldrig, men den är tillbaka i sitt normala överflöd. Jag är ju glad att mjölken finns och att Theodor har kunnat få gott om mat, men för mig har det varken varit särskilt roligt eller mysigt. Allt överflöd av mjölk har lett till flera omgångar med mjölkstockning och såriga bröstvårtor. Och smärtan att amma med såriga vårtor är hemsk, jag grät så Theodor blev alldeles blöt. Och amningsnapp fungerade inte alls då Theodor tyckte det blev alldeles för plastigt. Och ta till flaskan gick ju inte heller då han flaskvägrat. Då sitter man där och får stå ut för att barnet ska må bra.
Men visst är det smidigt att amma. Det finns alltid tillgängligt utan att man behöver packa, värma eller något krångel. Men snart hoppas jag på vanlig mat på heltid, det ska bli skönt!
Min frukost :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar